Poolhusdrömmen som blev sann

Pool i oceanblått klinker.

Det började med att den gamla drängstugan skulle rustas upp till ett privat rum för övernattande gäster. Det slutade med en stor pool, med tillhörande poolhus/gästhus/bar och lounge. Det verkar lätt bli så, när Micke får en liten idé…

Några mil utanför Jönköping ligger gården. Vi imponeras av den långa, smala allén upp från vägen och tittar nyfiket på hästarna som betar i hagarna intill. Väl framme vid gårdsplan är det första vi kan konstatera, vad många hus!

– Vi började på tio byggnader, under renoveringen var vi nere på sex ett tag, och nu är vi uppe på åtta tror jag, skrattar Micke och räknar efter.

Micke och Magdalena köpte gården 1998. Då var golven sönderskurna, Lillstugan höll på att falla sönder och drängstugan, den gick tyvärr inte ens att rädda. Sedan dess har paret, som delar gården med sina tre tonårsdöttrar, rustat upp hela stället. Vi är där för att kika på det senaste i raden av projekt; poolen och det intilliggande poolhuset.

Poolhusets uterum pryds med Baita Sun Rect 60x60cm och stora fönster för ett härligt ljusinsläpp.

– Efter att vi byggt klart ridhuset tyckte Magdalena att vi skulle göra något åt den gamla drängstugan. Från början var vi ute efter att bygga en privat plats för gäster som sov över, men så fick jag idén om en pool och att bygga om stugan till ett poolhus med loft och bar. Ganska snabbt efter det blev det tydligt att det där skulle få bli mitt projekt, säger Micke med glimten i ögat och tillägger att Magdalena också naturligtvis varit väldigt delaktig i projektet.

Poolhuset är byggt på en platta med måtten 15x5 meter och mäter 11x5 meter invändigt, plus sovloft. Huset är inrett med bastu, dusch och toalett, uterum, samt med en bar och loungedel.

Klättrar man upp för den egendesignade järntrappan kommer man till ett sovloft. Stilen är rustik och lite lantlig. Micke menar att det ska kännas att man är på landet, att det finns koppling till gård, hästar och andra djur.

– Inte cowboy, men du förstår vad jag menar, förklarar han. Inredningsinspiration får han ofta på någon av sina många tjänsteresor. Mickes företag säljer butiksinredning i hela världen, så han får ständigt resa och uppleva. Det räcker med att han ser något på någon restaurang, ett hotell eller något annat offentligt ställe, och så är idén planterad.

– Baren började med just en sådan idé, berättar han.

På golvet ligger klinker Baita Sun Rect som ger en genuin känsla av trä.

Jag fick en bild i huvudet av hur jag ville att den skulle se ut och skissade upp den. Sedan byggdes den individuellt för oss, av gammalt rivningsmaterial från hus i Lettland och flytvirke som kommit i land från Östersjön på Lettlands kust. Det känns jätteroligt och helt rätt att kunna återanvända gammalt material. När det var dags att välja golv hade Micke bilden av den kommande baren, med sitt grova trä och sina svarta järndetaljer i huvudet, och ville ha ett mörkt träliknande golv som skulle matcha den och de grova vita väggarna. Valet föll, efter viss tveksamhet, på den korsvirkesmönstrade klinkern Baita.

– Vi var lite rädda för att den skulle kännas ”för mycket”, men till slut var det ändå brytningarna och skiftningarna i golvet som gjorde att det blev just den. Det tog någon dag eller två att vänja sig, men idag känns valet helt rätt!

I badrummet ligger den beiga, också lite ruffa, klinkern Plant 60x60cm.

I bastun, duschen och toaletten valde Magdalena den beiga, också lite ruffa, cementliknande plattan Plant. Just bastun blev ett tankebry under byggnationen.

Bastun ligger i husets burspråk och pryds av den cementliknande plattan Plant 60x60cm. 

– När jag tittade på bottenplattan och takstommarna insåg jag att bastun kommer ju att bli för liten! Men då kom vi på, vi gör ett burspråk, på så vis blir den både större och vi får in mer ljus.  Att sitta där och titta ut på stjärnorna och se hur poolen lyser… Ja, den blev helt perfekt faktiskt. Att välja kakel till poolen var inte heller lätt.

– Barnen var inne på svart, supersnyggt, men det kändes för mörkt. Magdalena och jag funderade på grönt, men en van poolbyggare berättade att just grön mosaik kan nästan upplevas lite smutsig när inte solen skiner. Sant eller inte, men i inte alltid helt solsäkra Sverige vågade vi inte chansa, så det fick bli blått till slut. Sen var det ju det där med rätt nyans blå också…

– Vi åkte till Konradssons och kom hem med några olika kartor med olika nyanser av blå att välja mellan. Vi funderade, la ut dem och tittade på dem när solen sken, när det var mulet och så vidare. Valet föll till slut på en mellanblå nyans ur serien Niebla, men när Micke kom hem från en tjänsteresa och fick se den färdigkaklade poolen kändes det inte som det borde.

– Det var alldeles för ljust! Det här blir inte bra, kände jag. Sen kom vi på att vi kanske skulle se hur det blev när poolen var fylld med vatten, innan vi gjorde något drastiskt. Och då, då blev den plötsligt helt rätt! När man inte bygger pooler varje dag tänker man ju inte på sånt, men man måste testa plattorna i sin rätta miljö, de ändrar karaktär när de får vatten på sig.

Den saltvattenfyllda poolen står nu varm året om.

– Saltvatten är bättre än klor för miljön och så slipper man ju dessutom klordoften. Sen är saltvatten så skönt att bada i också, tycker jag. Att dyka ner där i höstas var helt fantastiskt!

Huset och poolen har i skrivande stund inte ens stått färdiga i ett år, men Micke och Magdalena är helt på det klara med att de valde rätt som satsade på mer än enbart en gäststuga.

– Våra ungar älskar att vara där ute. Där kan de vara ifred, lyssna på musik, göra läxorna… Gården känns idag så mycket större, vi har fått så många fler trevliga ytor att vara vid. Ibland tar vi maten med oss och sätter oss där ute äter. Det blir som en helt ny miljö att befinna sig i.

På frågan vad som blir nästa projekt svarar Micke att de ”håller på lite i stugan nere i Halmstad”. En del material från Konradssons är tydligen inköpt, men vad som blir av det hela får vi ta reda på någon annan gång.

– Magdalena säger att jag inte är riktigt klok, så jag får nog lugna mig lite, skrattar Micke.